Tålamod och lärdom
Kategori: Yoga
Efter dagens återbesök hos läkaren kan jag återigen konstatera att han verkar väldigt fascinerad av mitt knä. Varken före eller efter mig har han stött på en liknande skada och det är både intressant och lärorikt. För några veckor sedan gjorde jag en andra magnetröntgen för att se vad som har hänt sen jag fick prp-behandlingen. Bilderna visar ärrbildning som tyder på en pågående läkning. Ge det lite tid, ett halvår till ungefär. Jag har fått en ställning att sova med så att jag inte kan böja och rotera knät på natten. Om någon månad ska jag få komma tillbaka till sjukgymnastik-teamet. Det här är lärorikt för dem med.
Den som har fått mest lärdom av skadan är givetvis jag. Men nu börjar jag känna att jag kanske har lärt mig tillräckligt. Jag har fått känna på hur det är att inte kunna göra asanas. Ta några steg tillbaka, hitta ett annat fokus i min practice än vad jag kanske tidigare har haft. Genom att fokusera på andningen och utforska andningstekniken har jag insett att jag kan andas igenom motstånd utan att känna smärta, i ganska stor utsträckning. Smärtan och känsligheten kräver att jag är konstant fokuserad. Att praktisera med en skada innebär således att det blir en practice med närvaro. Det är uteslutet att köra på i gamla mönster för min förmåga varierar så stort från dag till dag. Varje andetag blir på så sätt ett unikt tillfälle att uppleva nuet.
Efter två och ett halvt år med smärta av varierande intensitet har tålamodet tränats. Kanske kommer det att förbli så här och då får jag vara nöjd med det, santosa. Jag har en frisk kropp som fixar det mesta. Vad har jag för andledning att vara missnöjd? Vad är det jag vill ha? Jag hör det själv: aparigraha, non-grasping. Så fort vi har fått en sak vi vill ha vill ha nästa.
Det faktum att jag ägnar ett inlägg åt mitt knä innebär per automatik att jag är fäst vid min kropp. Uppenbarligen har jag en hel del kvar att lära. Abhyasa- practice och vairagyam - detachment är två kärnprinciper i Yoga Sutras som går att läsa om i Samadhipadah. Sinnet kan nå ett yogiskt tillstånd genom abhyasa och vairagyam. Allt vi behöver göra är att praktisera rätt metod under en lång tid utan avbrott. Den högsta nivån av detachemt innebär att vi kan släppa taget om alla begär som hindrar oss att se det sanna jaget. Med detta sagt inser jag att jag nog kommer ha ont ett bra tag till.
