klarayoga.blogg.se

yoga chitta vritti nirodha

For the love of the practice

Kategori: Yoga

Efter en tråkig förkylning känner jag att energin har kommit tillbaka till mig. Idag orkade jag med en full lång practice för första gången på två veckor. Jag känner glädje och tacksamhet över att jag hittade till ashtangayoga, eller om det nu var så att den hittade mig, och att jag har möjligheten att fördjupa mig i den här fina metoden. Självklart känner även jag ett visst motstånd vissa dagar när det kommer till att ställa mig på mattan. Men jag ställer mig där ändå. Tonar in med mantra, kopplar på min Darth Vader-andning och utforskar känslorna som uppkommer i olika asanas. Ibland vill inte aporna i huvudet lugna sig vilket resulterar i avsaknad av fokus. Ibland känns allt så tungt, andningen är ansträngd och jag känner att jag inte har den kontroll över mina bandhalås som jag kanske har andra dagar. Oftast är det dessa tillfällen som är mest lärorika. 
 
Idag var inte en sådan dag. Idag var en dag när det kändes fantastiskt. Detta trots att mitt knä gjorde så ont att jag ville gråta. - Men gråt då! sa jag till mig själv och så försvann sorgsenheten och behovet av tårar. Knät var lika hopplöst, men jag kunde släppa taget om det. Fokus på andetaget, ett bra flyt och fin närvaro är belöningen för alla dagar på mattan då aporna är riktigt jävliga. Och som en extra bonus blir hopp och de asanas som jag är mina projekt lite lättare. Bhairavasana, en position som fått sin namn efter en skräckinjagande form av Shiva, där man balanserar med en fot och en hand ner i marken samtidigt som andra benet vilar bakom huvudet och den andra armen sträcks ut, kändes inte riktigt så skräckinjagande som den gör ibland. Dessutom stannade jag några andetag i handstående, utan att slå över i en brygga direkt. Handstående är inte min specialitet om jag uttrycker mig så. 
 
Jag älskar utmaningarna i asanas. Och jag älskar utmaningen och komplexiteten i märka att det sker en progression utan att jaga denna eller låta densamma stiga mig åt huvudet så att egot exploderar. Imorgon är en ny dag med nya andetag att följa och förutsättningarna är helt annorlunda. Vi får se hur det känns då. 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: