klarayoga.blogg.se

Fundamentet i ashtangapraktiken är att synkronisera rörelser med andetagen. Detta kallas vinyasa. I vissa rörelser stannar vi och andas lite längre; det är detta som är själva positionen. Varje asana bygger på föregående och tillsammans bygger de upp en förbestämd sekvens av rörelser som skapar sex serier. Vi inleder med två varianter av solhälsningar. Därpå följer ett antal stående positioner som kallas för fundamentala, efter dessa praktiserar man den serie som är aktuell för dagen. Efter dessa kommer bakåtböjningar och framåtböjningar. Egentligen behöver vi bara göra solhälsningar och en grupp avslutande positioner som följer framåtböjningen, allt annat är frivilligt, men dessa två komponenter behöver finnas med i någon form och i något utförande. 

 

Positionerna i serierna påverkar oss på olika sätt och har skilda syften men gemensamt för dem är att de drar igång processer i kroppen. För att balansera det som har hänt i och med de igångsatta processerna finns avslutande asanas. Dessa positioner harmoniserar och skapar en helhet. 

 

Avslutande asanas inleds med ett skulderstående. salamba sarvangasana, liksom flera andra i gruppen är en inverterad position där vi hamnar med fötterna högre än hjärtat. Detta innebär att hjärtat arbetar på ett annat sätt och med mindre ansträngning. Detta har man snappat upp i sjukvården där hjärtpatienter ofta får ligga med benen högt. När vi gör inverterade ställningar byter vi  perspektiv och lär oss att se saker på ett nytt sätt. I skulderståendet börjar hakan närma sig bröstet och blir på så sätt en förberedelse för jalandra bandha, ett halslås som vi använder oss av under pranayama. 

 

Idag introduceras drottningen av asanas, skulderstående, ofta ganska fort och trots sina fina effekter kan det vara bra att närma sig det med viss aktsamhet så att nacken inte får för mycket belastning innan den är redo för det. Man ska aldrig känna smärta eller ha svårigheter att andas, men smärta kan ibland förväxlas med öppning. Om skulderståendet känns obehagligt kan man istället göra setu bandha sarvangasana, som är en kombination av en bakåtböjning och ett skulderstående, eller viparita karani. Google är vår bästa vän så är ni nyfikna på vilka positioner det är är det bara att söka. 

 

För att balansera nackens position i de olika skulderståedevarianterna böjer vi sedan nacken i andra riktningen i fisken, matsyasana och uttana padasana. Därefter kommer huvudståendet, men jag tror att kungen av asanas förtjänar ett eget inlägg. Nu återstår en padmasanasekvens där vi kan få meditation innan vi lägger oss ner och vilar. Denna avslutas med utpluthih som ger oss kontroll över mula och uddyana bandha. Om man behärskar dessa tekniker ska man kunna lyfta upp utan alltför stor ansträngning. 

 

Avslutningsvis ligger vi i en lång och skön vila. Både i sin bok Astanga Yoga Anusthana och när jag praktiserade för Sharath var han tydlig med att säga att detta inte är savasana, som ju är en asnana, utan just vila från asana övningarna. Genom att rulla över på den sida vars näsborre har mest flöde eller svara, och stäcka på armen under huvudet kan vi byta sida på flödet och med det få ett mer balanserat flöde. Detta innebär att vi balanserar ida och pingala nadis.