Att utöva yoga är inte alltid att vandra på en lugn stig i skogen. Det är snarare en berg-och-dalbana på Liseberg. Det uppstår hinder på vägen. Igår var mitt knä där och påminde mig igen. Frustrationen över att ha ont och inte kunna röra mig som jag önskar är vissa dagar stor. Addera skammen över att bry sig över något så ytligt. Det blir en kamp som drar i mig åt så många olika håll.
I Richard Freemans The Mirror of Yoga kan vi läsa en tolkningen av Patanjalis beskrivning av hinder i Yoga Sutra. Enligt Patanjali finns det nio svårigheter som kan uppkomma i vår yogapraktik och hindra oss från att befinna oss i yogiskt tillstånd. Om vi lyckas ta vara på tillfällena då hindren uppstår finns otrolig möjlighet till insikt och personlig utveckling. Nyckeln är inte att undvika hindren utan snarare att omfamna dem och försöka att mogna genom konfrontationen med våra svårigheter.
Det första hindret är vyadhi, sjukdom. Givetvis är det svårt för sinnet att fokusera om vi är sjuka. Vi måste därför ta tag i sjukdomen och göra vad som krävs för att bli friska. Dessutom ska vi försöka att fortsätta att utöva vår practice i möjligaste mån.
Nästa hinder är styana, tröghet. Det måste finnas en livskraft som motverkar att vi fastnar för att yogapraktiken ska fungera. Asana och pranayama hjälper oss att väcka våra sinnen och överkomma trögheten.
Tredje hindret, samsaya, eller tvivel är ett stort hinder för många människor. Tvivel är inte nödvändigtvis något negativt, däremot finns en inneboende fara för att inte komma vidare. För att ta sig an tvivel måste vi gå djupare i förvirringen och hitta in i oss själva och inte handla utifrån föreskrifter.
Ett annat hinder är pramada, som betyder vanföreställning. Detta hanterar vi genom att utveckla en djupare förståelse i ämnet. Det handlar bland annat om att studera yogafilosofi och lära känna oss själva och signalerna som vår kropp och andning ger oss.
Alasya eller lathet är ett annat av hindren för yoga. Det handlar inte bara om att sakna energi till att ta tag i saker utan även om att vara fäst vid välbehag och fridfullhet. Nästa hinder är avirati vilket betyder åtrå eller längtan. Detta hindrar oss från att uppleva sensationer i nuet. Vi måste därför lära oss att hantera alla känslor negativa som positiva utan värdering.
Efterföljande hinder är bhrantu darsanam som betyder dålig eller falsk insikt. God filosofi ger insikt, glädje och medkänsla medan en dålig filosofi innebär ett rigit system vars djup och kontext har gått förlorat.
Nästa hinder är alabdha bhumikatva, vilket innebär oförmågan att balansera sin practice. Detta kan innebära att yogin är för fäst vid sin praktik, abhyasa och därför inte kan släppa taget, vairagyam.
Sista hindret är anavasthitatvani, som betyder instablititet. När tankarna flyget iväg under practice som i övrigt är grundad och fokuserade är ett exempel på anavasthitvani.
För att överkomma dessa hinder, som alla är distraktioner för sinnet är Patanjalis lösning att praktisera eka tattva, en sanning. Detta innebär att rikta uppmärksamheten mot ett objekt. Eka tattva innebär att acceptera allt som uppstår. Även om det verkar framstå som ett hinder för dig så är det egentligen en del av en sammanlänkad enhet. Ett sätt att praktisera eka tattva på är att betrakta hinder som att de har blivit placerade på din väg av elefantguden Ganesha. Genom att ändra perspektiv och föreställa dig att ett problem som uppstår har offrats åt dig av Ganesha är det troligare att du kommer att kunna se till botten av problemet.
Tillbaka till mitt knä; utifrån detta perspektiv kan jag välja att tolka att skadan är Ganesha som petar på mig med sin ena bete för att få mig att rikta uppmärksamheten mot hindret som i detta fall är en skada. Hindret, dess orsaker och konsekvenser kan betraktas vara Ganesha i egen hög person. Genom att byta perspektiv blir hindret ett meditationsobjekt och en väg mot en djupare practice. Ganesha, jag välkomnar dig!
